" Och hon visste, att för varje gång splittrades hennes sinne alltmer. Avgrunden blev för henne gränslandet, rågången mellan hennes två världar - Och det stod allt klarade för henne var hennes hjärta hörde hemma, vart hennes längtan stod."
"De bringade henne i disharmoni med sig själv, distanserade henne från det verkliga livet."
Ur: Sagan om isfolket - Avgrunden
Det känns som om jag står i en tom hall mellan två världar, med bara ett litet stearinljus som lyser upp i det mörka. Hoppas inte ljuset brinner ut, då blir jag fångad i mörker och tomrum, med ingenstans att ta vägen.
Jag har en del av mig själv i varje värld, men min längtan till den ena är större än allt annat. Jag hör hemma där. Jag står ensam och vilsen i detta tomrum, med kroppen i den här världen. Jag känner och hör den andra, men det finns ingen väg in. Jag hittar ingen dörr, inget fönster och ingen glugg. Det är tätt in dit. Jag hör hur dom väntar, hur dom ropar. Men jag kan inget göra för att komma in. Allt känns för intet. Allt jag vill och önskar är att komma in i denna underbara, ljuva värld. Men mina skrik och försök hjälper inte. Vet du inte hur jag plågas? Ser du inte att jag våndas? Hör du inte mitt jämmer?
Tack för att du lyssnade, nu ska jag glo på Mentalist.
Toodles!
xoxo
Maria
tisdag 17 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar